Asahi sushi bar revisited



Fleminggatan 11, Stockholm



I somras upptäckte vi till blandad förtjusning att vårt favoritbudgetsushihak Asahi var under ombyggnad, och för nån vecka sen var det dags för återbesök i den uppsnofsade och tillbyggda lokalen. 

Istället för att som vanligt beställa våra gyozaknyten och 11-bitars sushi (utan räka extra ingefära) vid disken blir vi nu hänvisade till ett bord där servispersonal ger oss blanka menyer med nytryckt doft. Ängsligt ögnar vi igenom dem och finner att våra favoriter gudskelov finns kvar, men att priserna ökat sisådär 40 procent.

Alltför artiga för att resa oss och gå slår vi på stort och beställer gyoza, 9-bitars sushi och tempuraräkor. Och visst är det gott, det är det verkligen. Och misosoppa ingår; det är till och med två ordentliga räkor i varje skål. Och liten sallad med kryddig chilidressing. Och nytt porslin. Och... 

Men den kitschiga plastkatten som förr stod och vinkade så godmodigt åt oss finns inte kvar. Och en sak är säker: Vill vi äta finsushi till de här priserna går vi mycket hellre till Roppongi.

Vi sörjer det gamla Asahi och mottager tacksamt tips på ett nytt billigt men bra vardagssushi-orkar-inte-laga-mat-efter-jobbet-ställe. Det ska gärna stå hett grönt riste och miso framme att värma sig med medan man väntar på hämtmaten. Kanske en hög tidningar att titta i. Och vänlig personal som börjar känna igen oss efter några gånger.

Fortsättning följer...


Xe Ôm




Gästrikegatan 3, Stockholm (länk)


Ovanstående adress tycks dra till sig krogar med obegripliga namn - tidigare låg här [g'otchå] som väl får sägas ha något slags inofficiellt stockholmsrekord i grenen. Xe Ôm betyder enligt restaurangens hemsida "kram cykel" på vietnamesiska, och ungefär där ger vi upp och ber att få titta på menyn istället. Den är glädjande nog inte ett dugg svårläst, utan rättframt och kortfattat formulerad på gulliga pergamentrullar av bambu, och har ambitionen att omfatta hela det indokinesiska hörnet av världen - Vietnam, Thailand, Laos och Burma.

De tre små krispiga vårrullarna (fläsk, skaldjur, vegetarisk, 65 kr) vi tar som förrätt höjer inga ögonbryn varken av lycka eller indignation; de är krispiga och smakar vårrullar, typ. Mer spännande blir det när huvudrätterna kommer in - Lax luc lac (155 kr) och vietnamesisk BBQ (155 kr). Den kubade laxen i sin mustiga, sojamättade sås gör Karolina lyrisk under de första tuggorna, men efter en stund blir sältan övermäktig och den till en början så trevligt distinkta smaken blir enahanda och baktung. Synd.

Fredriks BBQ består av två fläskarrangemang - å ena sidan två sidfläskspett som är perfekta i sin medvetna imperfektion - salta, lite koliga och svåliga och alldeles, alldeles underbara. Å andra sidan fläskfärspuckar bredvid, som inte erbjuder samma smaksensation, men som doppade i den vänliga, försiktigt chili- och honungsviskande såsen blir ett fint ackompanjemang.

Vi tror att det är de små detaljerna som är Xe Ôms lycka. Snygga uppläggningar, ordentliga portioner, sprattlande färsk örtsallad med koriander, kunnig och uppmärksam servitris och en obestämbar känsla av trivsel, lugn och exklusivitet (trots de modesta priserna) gör att vi säkerligen kommer att komma tillbaka och prova Spicy Pork in Clay Pot (155 kr) eller Krispy Shrimps (185 kr).



RSS 2.0