Smaka bra

Hacka ägget till kuber och blanda med hackad dill och lite salt. Riv pepparrot och smält smöret. Tillaga fisken sist genom att koka den snabbt i saltat vatten, 5-6 minuter i kastrull eller panna med lock. Servera fisken med tillbehören och kokt potatis.

Vi har på senaste tiden snöat in på grönt te, och hittat två varianter som är ganska olika och passar vid skilda tillfällen. Det första smakar som det te man avnjuter i liten keramikkopp tillsammans med sashimi och nigiri på sitt lokala sushiställe: matigt, med inslag av rostat ris. Den andra sorten innehåller blomblad av jasmin och har en sötare doft.  Båda lösteerna går att få tag på i välsorterade mataffärer eller asiatiska affärer; påsen på bilden ovan innehåller ristypen och inköptes på China Market (Olof Palmes Gata 12).

Vilken sort man än dricker, gör man det allra bäst i en skir glasmugg från MUJI (se bild). Tebladen läggs i en glassil som man tar ur när teet dragit klart (risteet några minuter men jasminteet bara en kort stund).

Fredriks stundtals överväldigande sug efter gyoza har föranlett sökande efter recept för att kunna tillverka egna. Att baka knyten och ångkoka har dock känts lite väl ambitiöst än så länge, så därför höftade vi en dag ihop vår alldeles egna uppfinning gyoza-biff: Blanda fläskfärs med rejäla mängder pressad vitlök och ingefära; smaksätt med Kikkoman-soja. Forma biffar och stek dem i olja. Ät med ris eller nudlar, och sås av lika delar soja och risvinäger. Ljuvligt.

Meze, libanesernas svar på smörgåsbord, hade på något sätt lyckats gå oss förbi. Till slut hade vi emellertid bestämt oss för att prova och ville gå grundligt tillväga. En sökning på Allt om Stockholm visade att de tre-fyra ställen vi kände till (bl a Sahara och Tabbouli) hade fått synnerligen varierande gästbetyg - euforiska hissningar blandades med lika skoningslösa dissningar, och vi scrollade villrådigt vidare. Till sist hittade vi Café Corniche, och här fanns bara positiva omdömen. Vårt val var gjort.

Vi var kvällens första gäster, och den mycket vänlige servitören måste ha trott att vi var förälskade eller nåt, för han placerade oss vid ställets mysigaste bord - lite avskilt vid eldstaden, med små soffor och pampig utsikt mot skymningen över Västerbron genom det stora fönstret. (Lite senare på kvällen, när fler gäster anlänt, avtog tyvärr mysfaktorn eftersom bordet var placerat lite för nära toaletten och den dragiga entrén.)

Fyra olika mezemenyer fanns att välja på, och vi tog Meny 2 - 15 olika meze plus mixgrill (295 kr/person). Efter en väntan tillräckligt lång för att inge förtroende men tillräckligt kort för att inte skapa frustration serverades första omgången: de kalla rätterna. Vi högg lyckligt in på pitabröd, hommous, baba gannough, yoghurt- och vitlöksröra, sallad med ost och räkor, stark paprikaröra, tabbouleh och kyckling i sesamröra.

Andra laddningen, med varma rätter, kom med perfekt tajming och visade sig innehålla nötköttspiroger, fetaostrullar, stekt halloumi, kycklingvingar, lammpiroger, falafel, picklade grönsaker och vinbladsdolmar; alltsammans ögonbedövande snyggt upplagt.

Mixgrillen, till sist, var tre välgrillade köttbitar var: oxfilé, nötfärsspett och kyckling. De sista tuggorna kött fick vi pressa ner och efteråt andas djupt med uppknäppta byxor.

Många pluspoäng ska ges för servicen, som ingav känslan av att befinna sig på ett långt dyrare och exklusivare etablissemang. Personalen var ständigt uppmärksamma utan att någonsin vara påträngande, kunniga utan besserwissertakter, och verkade trivas genuint med vad de gjorde. Vi kände oss både omhändertagna och uppskattade - något man tyvärr inte kan räkna med på alla restauranger.

DN har att berätta att tre nya restauranger i Sverige fått varsin stjärna i Guide Michelin (eller Guide Rouge eller vad de nu föredrar att man kallar den): Leijontornet och Mathias Dahlgren Matsalen i Stockholm samt Kock & Vin i Göteborg.

Sugen blir man på att tillbringa en kväll i stjärnglansen på Leijontornet, särskilt eftersom de enligt intervjun så gott som enbart använder sig av ekologiska och närproducerade råvaror.

Ja, det är väl bara att börja spara. Och drömma om Pierre Gagnaire i Paris eller kanske Sukiyabashi Jiro i Tokyo, båda del av den exklusiva skaran krogar belönade med högsta betyget tre stjärnor.

Shanti är hajpat, trångt, osigt och intensivt. När vi anländer är bara halva vårt bokade bord ledigt, och sällskapet som sitter vid andra halvan blir artigt bortstressade av den andfådda personalen. På bordet står en skylt som meddelar att vi bara får sitta två timmar, eftersom det är fredagskväll.

Det här är en av Stockholms mest omskrivna indier, och man har råd att lägga priserna några tior högre än det vanliga tikka masala-haket på hörnet, även om det inte fördenskull är direkt dyrt. Vi beställer Palak paneer - hemgjord ost med bladspenat, vitlök, färsk koriander och ingefära i tomat- och currysås (129 kr) och Shanti special sizler (159 kr) - kyckling grillad med saffran och sesamfrön och serverad som sig bör på fräsande het järnplatta.

Palak paneeren är inte på något sätt speciell: habil, rent av halvtrist. Det känns faktiskt som att myntasåsen till salladen är den största behållningen. Sizlern ser vid första anblicken ut som skrämmande mycket mat, men det visar sig vara till tre fjärdedelar grönsaker - nyttigt om än inte så prisvärt. Men, synd att klaga när kycklingen är perfekt: precis genomstekt med ett vackert vinrödskimrande saffranslager på utsidan, aromatisk, saftig.

Våra nanbröd är som nanbröd bör, men inget att skriva hem om (och lite dyrare än vi är vana vid), och de tre rörorna som kommer i en thalitallrik till riset är mest skolköksvattniga.

Är Shanti verkligen förtjänta av sin Gulddrake-glänsande status? Vi är inte säkra på det, och passar på att dra en lans för vår favorit bland svenskindier Gandhi, som faktiskt ligger på andra sidan gatan (Katarina Bangata 47). Sällan fullt, lååång felstavad meny med bilder på den store mahatman i bakgrunden, trevlig personal och gudomlig mat till priser lite vänligare än Shantis. Eller, om du söker lite elegans i en annan ände av stan, prova Cumin Club (Luntmakargatan 90).

Blanda löken med senapen. Platta ut lövbiffskivorna och bred blandningen på dem. Vik dem dubbla och tryck ihop kanterna. Stek i smör på högsta värme en minut på varje sida. Servera genast.

Vi åt ugnsrostade rotsaker till, och skyn från stekningen räckte utmärkt som sås.

Nästa gång ska vi experimentera med andra fyllningar, t.ex. ansjovis, lök och persilja eller stark ost och färska örter.

Populär restaurang med humana priser där man ska ha lite tur att få plats - på både gott och ont har de ingen bordsbokning. Enligt dem själva är inriktningen kvarterskrog med kontinental känsla vilket jag tycker infrias. Menyn innehåller rätter som entrecôte med rödvinssås, bondsallad, citrussmör och pommes (123 kr) och laxfilé med fetaostcreme, rödbetor och potatis (113 kr). Ett plus är att det tydligt finns markerat i menyn vilka rätter som är vegetariska och gluten- och laktosfria.

Jag valde att äta teriyakibiff med frästa grönsaker och jasminris (117 kr). Jag blev positivt förvånad över den goda teriyakismaken på biffen, den var inte för söt (som på många av stans sushiställen) eller för salt, utan helt enkelt god. För sitt pris var portionen mycket generös och mätt blev man.

Mitt på Sveavägen, bredvid Lidl, skådar vi en enorm foodcourt, nästan tom på folk. Hur kan den gå runt, undrar vi och beställer mangal shish (entrecôtespett med bulgursallad, 79 kr) och lammspett (med ris och tre röror, 99 kr).

Fredrik är helt oförberedd på den smakchock han ska möta. Det möra spettet slungar honom på bästa Proust-vis tillbaka till de grekiska grillgubbarna vid valborgsmässoelden i hans barndoms multikulturella förort. "Kan man få godare mat för 79 kronor?" flämtar han rusigt och kastar sig över den myntaspetsade bulgursalladen.

Karolina är dock mer svårflirtad, hennes lamm är lite segt och hon vill helst norpa från Fredriks tallrik. Assietten med tre rejäla klickar kryddiga röror som ackompanjerar hennes mat försvinner hursomhelst snabbt tillsammans med det vedugnsbakade pizzabrödet.

Hit kommer vi tillbaka - det är ett fint alternativ om man inte vill trängas i Kungshallen eller åka ända ut till Kista. Nästa gång ska vi prova medelhavsbuffén, som serveras vardagar 10-14 för det facila priset 89 kr.

Taggar: thai, thaimat, mat