Vi vet, en månads bloggtystnad är oförlåtligt. Men nu är vi tillbaka, mer angelägna än någonsin att vara er machete i matdjungeln. Vi öppnar starkt med en vintrig sejour i Paris, där vi bodde (och hängde mest) i området Marais (om vilket vi hämtade massor av info från den fullmatade amerikanska webbsidan http://www.paris-marais.com/).

Vi gillade...

... Monjul (28, rue des Blancs manteaux) för deras fräscha och innovativa trerätters lunchmeny (18€), bestående av ärtsoppa med ostskum, vårullar fyllda med lax och broccoli och chokladfondant med illgrön mintsorbet - allt presenterat i enormt snygga uppläggningar av sympatisk personal.

... L'Estaminet inne på matmarknaden Le Marché des enfants rouges (39, rue de Bretagne) för den ekologiska brunchtallriken (20€) med fina röror, nybakat bröd och charkuterier eller lax - som en ljuv dröm efter två timmars irrande runt Paris i jakt efter ett enda j*kla ställe som serverade något annat än kaffe och croissanter före klockan 12 en söndag.

... lilla vietnamesiska hålet-i-väggen Minh Chau (10, rue de la Verrerie) där vi slank in och åt en helt opretentiös ingefärsdoftande snabbmiddag.

... de två små kinesiska hålen-i-väggen på rue de Bretagne där vi köpte smaskiga dumplings och vårrullar att ta med (enligt Karolina det godaste på hela resan).

... Bouillon Chartier (7, rue du Faubourg-Montmartre) - matsal från La Belle Époque med högt i tak, sorl och stim och rustik mat. Som Prinsen korsat med Kvarnen, men oerhört franskt, typ.

... fransk cider, som inte bär några likheter med svensk alkoläsk-dito och med fördel dricks i hotellrummets badkar.

... crème brûlée, som vi åt både här och där (en gång tillredd med kokosmjölk istället för grädde) och aldrig blev besvikna på.

Till sist: Ett generellt tips är att kolla öppettider i förväg. Att affärer och restauranger är stängda på söndagar kan vi ha viss förståelse för (även om det är ociviliserat), men måndagsstängt!? Varning härmed utfärdad.

När Fredriks bror var liten hittade han på en sorts tävlingsfordon som kunde gå en miljon kilometer i timmen. Dessa fartvidunder kallade han galetter. Döm om hans förvåning när storebror kom hem från språkresan i Frankrike och visste att berätta att galetter i själva verket var pannkakor.

Nu, ett antal år senare, värmer Fredrik och Karolina upp inför det stundande Parisbesöket med att äta just galetter på Byn, ett litet crêperie med tillhörande bar i Vasastan.

Inredningen skulle vara ohjälpligt kitschig om den inte vore så mysig - ambitionen tycks vara att framkalla illusionen av att sitta på ett franskt torg, komplett med springbrunn, vindflöjel och dragspelsmusik. Det är mycket trångt mellan borden och man kan inte undgå att snappa upp lika mycket av grannarnas bordskonversation som sin egen, men ce n'est pas grave.

Bland de många aptit- och fantasiretande galetterna på menyn blir det La vallée d'Auge för 169 kr med fasanbröst, bondpotatis, bacon, plommon, äpple och calvadossås och La chèvre för 123 kr med, just det, chèvre, tomat, ruccola, honung och rostade solroskärnor som hittar vägen till vårt bord. Båda är mycket mäktiga anrättningar med lyxiga, utsökta fyllningar; dock lämnar vi bägge en stor bit av den ganska stabbiga pannkakan.

Galetter kräva fransk cider, och menyn för den gyllene drycken är lång och på bästa vinmaner organiserad efter tillverkande familj. Karolinas cidre doux från Famille Boulard (39 kr/glas) är en hit, medan Fredriks rökiga(!) starkcider från Famille Hubert (69 kr/glas) inte är något vidare trots hans annars stabila passion för böckling, Laphroaigwhisky och chorizo.

Skillnaden mellan en galette och en crêpe är att den förstnämnda görs på bovete och vatten och den andra på vetemjöl och mjölk. Våra efterrättscrêpes, båda alldeles sagolika, heter La manjari med chokladmousse och hallonsås (77 kr), och La pomme au four med helstekt äpple, kanel, äppelpajglass och lönnsirap (71 kr). Det går att komma in och beställa enbart efterrätt, men då är priset (till Karolinas förtret) ungefär femtio procent högre.